fredag 11 september 2009

Anderssons När framtiden redan hänt

Jag har skrivit en recension av Jenny Anderssons bok När framtiden redan hänt: Socialdemokratin och folkhemsnostalgin (Ordfront, 2009) till Libertas. Boken är bra, om än långt ifrån lika bra som hennes avhandling Mellan tillväxt och trygghet : idéer om produktiv socialpolitik i socialdemokratisk socialpolitisk ideologi under efterkrigstiden (diss., Uppsala U, 2003).

Tänkte kolla lite på recensionerna och mottagandet av boken.

---
"Vid decennieskiftet 1990, när den moderna globaliseringsprocessen sköt fart, rämnade väggarna i det nationella folkhemmet. Men socialdemokraterna stod inte handfallna, konstaterar författaren. Runt om i Västeuropa rasade debatten om den ”Tredje vägen”.

I Sverige ersattes den förbrukade utopin av två nya framtidsvisioner. Bakom slagordet om det Gröna folkhemmet skymtade tron på en framtida boom för de framsynta svenska företag som vågade satsa på miljövänlig produktion.

På samma sätt väckte tanken på kunskapssamhället förhoppningar om en ny era av tillväxt i forskningsintensiva spjutspetsföretag och en optimistisk tro på att de smutsiga och slitsamma industrijobben äntligen ska ersättas av kreativa arbetsuppgifter.

Vad har hänt sen dess? Den ”Tredje vägen” har lämnat ett slags vakuum efter sig, skriver Andersson avslutningsvis utan att förklara varför Europas socialistiska vänster förlorat kampen om framtidens visioner. Det som återstår är nostalgi."
Carl-Johan Gardell, "Förlorat paradis", SvD 14 juni

---
"På så sätt tecknar Jenny Andersson en kris för såväl socialdemokratin som för demokratin. Om de filosofiska motsättningarna är så tillrörda som hon visar så är det ju svårt för medborgarna att handla förnuftigt.

Med rätta säger hon att vi lever i en tid som ”tycks lämpa sig ovanligt väl för en pånyttfödd socialdemokratisk politik”, men att partiet befinner sig i ”födslovåndor”. Inget tyder på det, men man får hoppas. "
Anders Ehnmark, "När framtiden redan hänt", Sydsvenskan 4 maj

---
"Hur har socialdemokratin utvecklats ideologiskt de senaste decennierna och vilken väg ska man nu välja när stödet för partiet tycks rasa? Det är de centrala frågorna i en ny bok om socialdemokratin, När framtiden redan hänt. Författaren, Jenny Andersson, är knuten till Institutet för framtidsstudier och socialdemokratisk debattör. Hon har tidigare disputerat på en avhandling om socialdemokraterna, vilket märks.
Men När framtiden redan hänt är inte en vetenskaplig avhandling utan en märklig kombination av författarens vetenskapliga verksamhet och ett djupt känt engagemang för det socialdemokratiska partiet. Och enligt Jenny Andersson är partiet på helt fel väg. Hela boken är en kritik från vänster av det parti som enligt författaren har förlorat sina ideologiska rötter och hamnat alldeles för långt åt höger i alla viktiga frågor till exempel jobben, ekonomin och utbildningen."
Gunvor Hildén, "Analys från vänster", UNT 22 maj
---
"För de som är intresserade av detaljerad och skarp analys av hur begrepp som till exempel folkhem, frihet ochtrygghet har förändrats sedan sjuttiotalet är När framtiden redan hänt en utmärkt bok. Jenny Andersson är bra på att vädra ut retoriska dimridåer och definitionsmässiga ologiskheter. Hennes uppgörelse med begreppet ”kunskapssamhället” är träffsäker och upplysande.
Varför socialdemokratin har tappat visioner och samhällsanalys har dock Andersson
inget bra svar på. Hon talar om yttre faktorer: globalisering och murens fall, men då de västländer som har störst offentlig sektor också råkar vara de som är mest integrerade i världsekonomin känns i alla fall det första argumentet högst tveksamt. Det är väl snarare så att en modern ekonomi – framför allt om den är exportberoende –
behöver stora offentliga investeringar."

Pierre Gilly, "Hopp om en ny morgon", (pdf) Stockholms Fria Tidning 30 maj
---
"Det går just nu omkring en hel generation socialdemokrater i maktställning som har vuxit upp i den tredje vägens världsbild, utan samhällsanalys och språk, övertygade om mittfältets och tillväxtens förträfflighet och om S roll som dess främs­ta förvaltare, skriver Jenny Andersson i 'När framtiden redan hänt'. Det är därför de låter så korkade när de får frågor av ideologisk art. Den tredje vägen krympte helt enkelt den politiska kompetensen. Två ord på k – kapitalism och kenyesianism – försvann på deras väg till makten, och det var inte av bara farten.

Hur gick det till? I ett reportage om 'Monas kris' i SvD nyligen beskrev Göran Eriksson ett möte med Mona Sahlin 1995 där hon sammanfattade nedskärningspolitiken: 'Nu kan samhället inte göra allt som vi förut låtsades att det kunde.' 'Det är till och med bra på många sätt.'

Man lägger märke till ordet låtsades. Blev den tredje vägen ett sätt att äntligen få bedriva ärlig politik?

När Chantal Mouffe beskriver Anthony Giddens bidrag till förnyelsen av socialdemokratin är hon tydlig: i grund och botten handlade det om att låta det socialdemokratiska projektet kapitulera inför kapitalismen i dess rådande stadium.

Nu har den gjort det – och väljarna har svarat."

Malena Rydell, "Snart går de utan er", Dagens Nyheter 28 maj
---
Sofia Härén, "En annan beskrivning av verkligheten", Miljömagasinet
---
"Socialdemokratin, konstaterar Jenny Andersson, har slutat blicka framåt.

Ernst Wigforss – en av svensk socialdemokratis största teoretiker – framhöll ofta behovet av provisoriska utopier. Idéer som är möjliga att förverkliga men samtidigt tillräckligt visionära för att ge politiken och människorna en större mening.

Några sådana finns inte längre hos socialdemokraterna, säger de unga kritikerna. Visionerna har gått förlorade. Tron på politiken är borta.

Olof Palme sa en gång i tiden att politik är att vilja. Göran Persson konstaterade i stället att politik är att kunna.

Skillnaden är slående och visar på det stora brottet inom socialdemokratin; ett brott som till och med hade fått ett namn: den tredje vägen.

Föregångsmodellen var Tony Blairs »New Labour« i Storbritannien. USA hade Bill Clinton, Tyskland Gerhard Schröder.

Ideologin avfärdades. Man skulle i stället positionera sig mitt emellan sin egen tidigare ståndpunkt och sin motståndares. Triangulering, kallades det. Plötsligt trängdes alla i den politiska mitten.

Människans frigörelse blev därmed ett individuellt projekt, inte ett kollektivt. Välj rätt skola, rätt yrke, rätt pensionsfond. Ansvaret låg på den enskilda. Politikens uppgift var att ge alla samma möjligheter, inte se till att utfallet blev jämlikt.

Så utvecklade socialdemokraterna ett Orwellskt nyspråk, analyserar Andersson. Socialdemokrati blev till social demokrati, och partiet kunde strunta i sitt socialistiska förflutna. Rättvisa ersatte jämlikhet.

Med ideologin borta fylldes tomrummet av Budskap.

I valrörelsen 2006 var socialdemokraternas slogan »Alla ska med«. Bakom den stod reklambyrån Acne, mest kända för sina jeans. Det var en slogan som inte sa ett ord om vare sig färdriktning eller destinationen.

Men så har partiet heller inte längre någon egen analys om var samhällets brister ligger eller vad som borde förändras, menar Jenny Andersson. Tvärtom upprepade socialdemokraterna gång på gång inför förra valet att allt stod bra till med Sverige.

Det var en verklighetsbeskrivning de var ensamma om.

Socialdemokratins kris ligger därmed lika mycket i att de vägrar inse att samhället har förändrats, som att de påstår att deras egen ideologi skulle vara densamma i dag som den alltid har varit.

Det ironiska, resonerar Andersson, är att tiden för ett nytt visionärt socialdemokratiskt projekt – likt Per Albin Hanssons folkhemstanke – är här. Förutsättningarna finns där. Finanskrisen och klimatförändringarna har öppnat nya möjligheter för politiken, banat väg för nya kollektiva lösningar.

Men en socialdemokrati som inte vet vad den vill är oförmögen att tillvarata de möjligheterna."
Claes Lönegård, "Fast i det förflutna", Fokus 1 maj

---
Erik Hegelund, "Folkhemmets kranka blekhet", Vertex

---
"Detta aber till trots är boken av stort intresse. Redan inledningen erbjuder flera intressanta uppgifter. Som att Göran Persson 2004 sammanfattade sin politiska filosofi med orden att strävan bör vara att “ta med oss det bästa av det gamla in i det nya”. Och detta rent konservativa uttalande kompletteras med en rad noteringar som klart visar att folkhemsbegreppet inom “rörelsen” numera har förvandlats från en framtidsvision till en form av suktande paradise lost föreställning, där Sverige under Per Albin Hansson och Tage Erlander uppfattas som ett himmelrike som spelats bort.

För den kritiske är förvisso denna senare observation i och för sig inte särdeles imposant. Vad som gör boken verkligt intressant är däremot att dess analys inte - vilken man kunde förvänta sig - utmynnar i krav på en modernisering av socialdemokratins ideologi à la Tony Blair. Tvärtom visar sig författarinnan själv vara tillbakablickande, om än inte lika långt. Hennes åsikt är nämligen att socialdemokratin gick ideologiskt vilse på 1980-talet genom att då överge den radikala, på gränsen till samhällsomstörtande ideologiska linjen från 1970-talet.

Boken erbjuder därmed, vid sidan av kritiken mot folkhemsnostalgin, även en inblick i den tankevärd som tycks dominera bland socialdemokratins (få) kvarvarande aktiva tänkare. Och många av dessa verkar - trots de senaste decenniernas alla uppenbara motgångar och reträtter - fortfarande halsstarrigt sluta upp bakom den positivistiska illusionen om att det med hjälp av politiska och byråkratiska beslut är möjligt att göra rent hus med det gamla, borgerliga Sverige och bygga ett nytt, perfekt samhälle på rent socialistisk grund."

Anders Edwardsson [sic], "Socialdemokratisk nostalgi", Svensk Tidskrift 1 maj

---
"Socialdemokratin, menar Jenny Andersson, har blivit märkligt tyst när det kritik av kapitalismen. Den svenska socialdemokratin känns märkligt visionslöst -det finns ingen tydlig riktning vart den förda politiken syftar och detta tycks inte ens partiet finna problematiskt. Därmed tycks politiken ha spelat ut sin roll. För vilken roll har politiken om den avsäger sig uppdraget att staka ut vägen för framtidens samhälle?

Socialdemokratin har närmat sig högern i åtskilliga frågor, t ex när det gäller ”arbetslinjen” samt synen på tillväxt och valfrihet. Kunskapssamhället skulle bli verklighet genom ”Kunskapslyftet”. När kunskapen spred sig bland medborgarna skulle dessa bildligt ”lyftas” och utvecklas. Man använde sig av paralleller till folkbildningsrörelser historiskt, men det var inte längre frågan om att man skulle växa som individ. Nej, kunskapen som erövrades skulle komma samhället till gagn och endast genom att vara villig att underkasta sig ett livslångt lärande kunde man räkna med ett arbete. Medborgarnas rättigheter blev alltmer en diskussion om medborgarnas skyldigheter. Men vad händer med den del av befolkningen som inte är tillräckligt flexibel?

Jenny Andersson skriver lättfattligt om politiska begrepp och skeenden. Titeln är dock något missvisande. Boken handlar mycket mer om socialdemokratins utveckling från 1980-talet fram till nu och där är folkhemstanken och nostalgin endast en del av något större, mer omvälvande än jag någonsin reflekterat över. Hon får mig att fundera över mycket, inte minst den något unkna människosyn som genomsyrar politiken av idag. Och som till stor del får stå oemotsagd. En mycket intressant bok!"
"Jenny Andersson: När framtiden redan hänt", Fru E:s böcker 26 april

---
"Ekonomhistorikern Jenny Anderssons bok När framtiden redan hänt är en uppgörelse med de senaste decenniernas socialdemokrati. Jämlikheten har flutit över i valfrihet. Folkhemmet har förvandlats till nostalgisk estetik. Klyftorna har ökat. Utvecklingen har varit skit. Och det är lätt att dela hennes kritik.

Även om boken är läsvärd och tänkvärd är det svårt att släppa tanken på att även Andersson är fast i en nostalgisk folkhemssyn. Ett förlorat paradis där det finns en orm att skylla på för förvisningen. Hennes folkhem framstår som statiskt, som om det är samma folkhem som Per-Albin lanserar som överges på åttiotalet. Om det var fallet, om ”politik [bara] är att vilja”, skulle det bara fattas några korrigerande beslut för att vara tillbaka på banan.

Men politikens möjligheter är beroende av grundläggande samhällsekonomiska förändringar. Boken saknar en analys av hur de ekonomiska grundförutsättningarna förändrats under de senaste årtiondena. Istället kommer man inte förbi den konspiratoriska tanken att omsvängningen enkom beror på ett gäng politiska tjänstemän i Kjell-Olof Feldts finansdepartement på åttiotalet, och ett annat gäng akademiker som brukade hänga med Tony Blair på nittiotalet. Och så enkelt är det givetvis inte."
Fredrik Jansson, "Det förlorade paradiset", Tankar från roten 15 maj

---
"Var på ABF idag för att lyssna på Jenny Andersson som var där för att tillsammans med Kajsa Borgnäs tala om sin bok "När framtiden redan hänt". Boken handlar om i korthet om socialdemokratin och folkhemsbegreppet. Ett mycket spännande seminarium framför allt när Kajsa berättade om hennes egen historia om hur det kom sig att hon gick med i Socialdemokraterna. För där hon gick med i Laburemus (S-studenter i Uppsala) fanns det två falanger. Den ena var den som nostalgiskt längtade tillbaka till den socialdemokrati som funnits under 80-talet, sen fanns det den andra falangen som endast ansåg att det nu gällde att förvalta och utveckla det redan befintliga samhället. Som utomstående betraktare kändes detta som en mycket klar analys som fick många bitar att falla på plats."
http://joshlyman.blogspot.com/2009/04/nar-framtiden-redan-hant.html

Inga kommentarer: