söndag 16 maj 2010

Lindgren och Linder om löneandelen

"Årets avtalsrörelse präglas av ordet ansvar. Svenskt Näringsliv har gått i spetsen och trummat ut sina krav på att löntagarna helst inte skulle ha fått något alls.

Men också fackföreningsrörelsen har pratat mycket om ansvar.

Innan LO-förbunden fastställde sina avtalskrav analyserade LO uppgifter från mängder av ekonomer med uppgift att värdera vilka löneökningar den svenska ekonomin tål. Man ville agera ansvarsfullt och LO-kraven låg exempelvis inom ramen för vad Konjunkturinstitutet beskrev som lämpligt.

Ändå blev de verkliga utfallet från de hittills tecknade avtalen betydligt lägre än samordningskraven. Avtalen ger mindre än 70 procent av de ursprungliga kraven.

Vi ifrågasätter om det är ansvarsfullt.

I själva verket tenderar begreppet ”ansvar” att förvandlas till ett ideologiskt slagträ, som snarare legitimerar kapitalägarnas rofferi, än beskriver det faktum att nationen Sverige mår bättre av en jämnare fördelning av rikedomarna.
/.../
ETUI – European Trade Union Institute – har undersökt hur ersättningen till lönearbete förhåller sig till ersättningen till kapital. Ur ett löntagarperspektiv är resultatet nedslående; lönearbetets andel av BNP har sjunkit konstant i hela EU medan kapitalandelen har ökat.

Från 1985 till 2008 sjönk andelen från 59 till 57 procent för hela EU och ännu mer för de västliga EU-länderna; från 59 till 56. Mellan åren 2003–2006 sjönk löneandelen i 20 av EU 27 medlemsländer.

För Sveriges del var löneandelen av BNP som högst 1977, med dryga 69 procent, och har till 2008 sjunkit till 58. Sett över hela perioden 1995–2008 har visserligen löneandelen i Sverige ökat något. Under denna period nådde den sin topp år 2001 med 66 procent men sjönk sedan till 58. Vad betyder då denna minskning för välfärdens finansiering?

Svaret är enkelt – mindre pengar till välfärd. Om löneandelen av BNP i Sverige hade varit den samma som 2001 skulle det finnas drygt 84 miljarder mer i statskassan och om löneandelen befunnit sig på 1977 års nivå hade tillgångarna ökat med drygt 320 miljarder."
Lars Lindgren & Clas Linder, "En ökad löneandel räddar välfärden", LO-Tidningen 29 april

--
jfr 19 jan 09 "Projekt: distributionsteori (politisk ekonomi)"

UPPDATERING
Nya artiklar om den funktionella inkomstfördelningen i Unionens medlemstidning Kollega och i LO-Tidningen:

Kollega, nr 8 2010 (december):
http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gIssue=8&gTitle=&gYear=2010&gKey=2f5jbp05&gAvailWidth=1014&gAvailHeight=733&gInitPage=1&gHotspot=0

LO-tidningen, 10 december 2010:
http://lotidningen.se/2010/12/10/vinsterna-okar-%E2%80%93-men-inte-lonerna/
http://lotidningen.se/2010/12/10/facket-far-problem-om-inte-lontagarnas-andel-vaxer/
http://lotidningen.se/2010/12/10/%E2%80%9Ddet-har-ar-en-global-forandring%E2%80%9D/

2 kommentarer:

Åsa sa...

Bara så du vet, jag läser din blogg väldigt noggrant och med stor behållning.
Ni gar vi diskuterat LAS på twitter och det har dykt upp argument från högerkanten MOT LAS (surprise) http://www.ifn.se/web/Per_Skedinger_1.aspx

Eftersom jag inte får säga att de argumenten är biased, så antar jag att min diskussionspartner inte heller får hävda att mina källor är biased. Så, vilka fackliga källor, eller vilka källor över huvud taget gör gällande att LAS har positiva effekter. Eller åtminstone inga negativa effekter.
Sen får du gärna följa mig på twitter (@nymne) för vi för en hel del diskussioner där din hjälp är välkommen

Erik Bengtsson sa...

Tack!

Vad gäller LAS så är väl inte vänsterns argument alltid så bra. Men en bra artikel som lyfter fram vad liberalerna förtiger -
a) att LAS är dispositiv och att det görs en väldig massa undantag från "sist in först ut"-regeln så att den alls inte är så "inflexibel" som högern vill ha det till,
b) att LAS skyddar mot godtycklighet och på så sätt minskar arbetsgivares möjligheter att bete sig dåligt och osakligt - är Ann-Marie Lindgrens i LO-tidningen för ett tag sen:
http://lotidningen.lo.se/?id_item=24579

Sen är det ju mycket strunt i liberalernas snack om "reglering" på arbetsmarknader, de klumpar ihop alla möjliga företeelser som de inte gillar och hävdar att de skadar sysselsättningen. Vilket ofta - höga skatter, starka fackföreningar etc - inte är fallet.

Men just LAS, där har de ibland en poäng.

En bra artikel om Sveriges reglerade arbetsmarknad och välfärdsstat gentemot tillväxt- och arbetsmarknads-"performance" är Jonas Agell i Economic Journal 1997, i samband med en debatt om den nyliberala "eurosclerosis"-diskursen.

En bra övergripande artikel om "avreglering"-idén på det arbetsmarknadspolitiska området är Andrew Glyn (nationalekonom, Oxford), David Howell (nationalekonom, New School) och John Schmitt, "Labor Market Reforms: The Evidence Does not Tell the Orthodox Tale", Challenge nr 2 2006
http://ideas.repec.org/a/mes/challe/v49y2006i2p5-22.html'

Per Skedinger är väl ett av den svenska nationalekonomins högerspöken...