torsdag 23 september 2010

Finanskrisen och svensk politik

När finanskrisen slog till 2007-08 uppstod en del hyperbolisk diskussion om "nyliberalismens död", "samhällets återkomst", och så vidare. Det spekulerades en del i om huruvida vänstern skulle kunna stärkas av detta "fria marknadernas" misslyckande.

Så blev det inte, varken i Sverige eller annanstans. Jag tror att ett problem i den svenska finanskrisdebatten är att den kritiska debatten/vänsterdebatten gärna rörde sig på en extremt aggregerad och inte särskilt relevant nivå ("nyliberalismens död", "keynes återkomst" osv), som inte gick att översätta till policyförslag.

Ett sätt på vilket jag tror att man skulle kunna göra den debatten bättre är att ta mer konkreta policy-exempel. I november 2008 skrev jag ett sådant blogginlägg, "Objektiva svenskan om Baltikums samhällsekonomiska modell". Det utgick från att SvD:s nyliberala ledarsida i ett par år före krisen hyllat Estland och Lettland som politiska föregångsländer med fria marknader och låga skatter. När krisen så slog till så visade sig förstås särskilt Lettlands tillväxt vara extremt ihålig och byggd på spekulationsbubblor istället för stabil ekonomisk utveckling. Detsamma hände delvis med Irland, också det ett nyliberalt föregångsland, och det tog jag upp i ett inlägg i februari 2009.

Jag vill hävda att ur sådana mer tydliga exempel på nyliberala policymisslyckanden - Lettland, Irland, kanske också Island - så skulle man kunna göra ett bättre socialdemokratiskt argument än vad man gör om man nöjer sig med att prata på makronivå om "kapitalismens kris" eller liknande.

Sådana tydliga exempel är ju också flitigt använda i någon slags övergripande ideologisk-politiska debatter. Hur många gånger har man inte hört att Mitterandregeringens misslyckade ekonomiska politik 1981-83 "motbevisar" Keynes?!? Den gamle Oxfordekonomen Andrew Glyn skrev också intressant om två av nyliberalernas favoritexempel på "socialistisk politik som misslyckats", Mitterand 1981-83 och Sverige 1991-93, i en artikel (pdf) 1995.

När jag googlat på nyliberalism och dessa länder på svenska har jag dock hittat väldigt lite av den typen av argument. En ledare av Katrin Kielos i Aftonbladet i september 2009, inte mycket mer. Synd.

---
KLIPP

"I stället blev Baltikum något av ett skyltfönster för kapitalismen. Men kapitalism på stereoider – rekordtillväxten byggdes ovanpå hisnande underskott i bytesbalansen. Fastighetspriser och konsumtion sköt i höjden när utländska (ofta svenska) banker erbjöd billiga lån. Och när finanskrisen slog till föll ekonomierna handlöst. Att låna stora summor är som bekant en mycket enkel sak när man inte behöver pengarna och en mycket svår sak när man väl gör det.

Nu pressar Sverige på de brutala sparprogrammen i Lettland. Skulle Lettland devalvera skulle det drabba SEB och Swedbank. I stället läggs sjukhus och skolor ner, barnbidrag, pensioner och löner sänks. Riskerna med politiken är stor. Social oro kan underblåsa diskrimineringen av den ryska minoriteten. Vilket Kreml knappast skulle kunna blunda för. Strejker och kaos gör att de välutbildade riskerar att lämna landet, därmed dränera regionen på den resurs man verkligen behöver för att kunna bygga upp sina institutioner.

Krisen i Baltikum handlar om hela det postkommunistiska experimentet – om vad Europa ska vara. Och är kapabelt att vara."
Katrine Kielos, Aftonbladet 14 september 2009
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article5953725.ab

"Vi har facit idag på vad den nyliberala ekonomin handlade om och vad den ledde till."
Roger Jönsson, http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1312&blogg=39282

Michael Gibson
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=18636

Göran Rosenberg, "Samhällets återkomst", 10 december 2008

Inga kommentarer: