Utstationering är inte särskilt viktigt i Nordamerika, annat än för två vitt skilda grupper: dels lågutbildade säsongsarbetare, dels högutbildade professionals som rör sig inom ett multinationellt företag (s 214). I Japan och Sydkorea spelar utstationering en än mindre roll (s 215). I Australien och Nya Zeeland är utstationering viktigare (s 216). Och i EU än viktigare, förstås.
Lalanne hävdar att risken för social dumping underskattades i samband med utvidgningen år 2004 och att lönerna i de fattigare nya länderna inte konvergerat uppåt lika snabbt som de gjorde efter Sydutvidgningen 1985; löneskillnaderna Öst-Väst förblir stora (s 218). Både i Frankrike och Nederländerna stärktes nejsidan i folkomröstningarna om "EU-konstitutionen" år 2005 av den sociala dumpingen (s 221). Kommissionen och Domstolen har dock fortsatt att arbeta för liberalisering av arbetsmarknaden; allra tydligast med det sk Bolkesteindirektivet där man bland annat ville förbjuda nationella bestämmelser om registreringskrav och krav på att utstationerande företag ska ha en representant i landet där de är verksamma, två typer av regleringar som underlättar arbetet mot social dumping (s 223). Bolkesteindirektivet i dess mest marknadsliberala form stoppades dock, liksom samma år (2006) ett direktiv om avreglering av lastning i Europas hamnar. Domstolens domar i Laval och Viking försvagade dock vikten av de anställdas rättigheter som jämförd med den fria rörligheten (s 225), en förskjutning i jämförelse med domen i fallet Schmidberger år 2003. Lissabonfördraget innehöll heller ingen korrigering av denna praktik (ibid).
Lalanne pekar på tre stycken reformer som i alla fall skulle kunna genomföras för att minska problemen med social dumping genom utstationering:
"First, the notion of “worker” could be better defined so as to overcome the problem posed by workers passed off as self-employed contractors and therefore excluded from the scope of Directive 96/71/EC. Second, the liability of the prime contractor could also be spelled out in order to deter the recruitment of cheap labour through subcontracting chains. And third, the set of rules that the host country can enforce under article 3 could be reviewed. Indeed, the absence of provisions for rules on dismissal and the right to strike puts posted workers in a precarious position, while the reference only to “minimum rates of pay” gives firms scope to play on wage levels." (s 226f)Reformförslag två, en lag om solidaransvar, har redan godkänts av EU-Domstolen i ett fall (Wolff and Müller 2004) med Tysklands sådana lag. Lalanne menar också att kontrollen av skattefusk och undansmitande av arbetsgivaravgifter genom strategisk kontorsplacering i medlemsländer med låga sådana bör ökas (s 228).
Referenser
Stéphane Lalanne, "Posting of workers, EU enlargement and the globalization of trade in services", International Labour Review 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar