I Varities of Capitalism-skolan, väldigt inflytelserik i statsvetenskap och relaterade discipliner, skiljer forskarna på två varianter av kapitalism: liberal marknadsekonomi (LME), och koordinerad marknadsekonomi (CME). Prototypen för en LME är USA och prototypen för en CME Tyskland. De anses skilja sig åt i sina institutioner på ett systematiskt och sammanhängande sätt. CMEs har enligt teorin mer långsiktigt kapital, större finansieringsinslag av banker jämfört med kapitalmarknader, större inslag av yrkesutbildning, mindre löneskillnader, mer reglerade arbetsmarknader, osv. Teorin är influerad av neo-institutionalism och är också tämligen statisk; enligt den ursprungliga VoC-formuleringen upprätthåller LME-system och CME-system sig själva genom att de olika institutionerna är komplementära till varandra och att både LMEs och CMEs kan ge ekonomisk framgång.
Det har påpekats att teorin om institutionell komplementaritet också innebär att om en institution rubbas så kommer detta också ha en effekt på andra institutioner i ekonomin. Detta gör FT:s rapport från häromdagen om ett skifte från bank- till kapitalmarknadsfinansiering i Europa extra intressant.
"Today’s bond pioneers believe that weaknesses in the continent’s banking system and historically low interest rates will encourage companies to tap capital markets much more for finance and rely increasingly less on bank loans. /.../
“In five to 10 years, I think the European market will look broadly similar to the US market in terms of bank and bond percentages,” says Michael Ridley, vice-chairman of investment banking at JPMorgan, whose banking career began in 1978."
Ralph Atkins och Michael Stothard, "Eurobonds: a change of gear", FT 30 juni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar