Edward
Anderson börjar sin artikel med att konstatera att i ojämlikhetsforskningen
sa tenderar den „samtida“ och den „historiska“ forskningen att använda olika
matt pa ojämlikhet. Den samtida forskningen tenderar att använda lönespridning,
typ avstand mellan löner för „unskilled“ och „skilled“ anställda, medan den
historiska forskningen tenderar att använda löne-jordränteratios eller
löne-produktivitetsratios. Malet med denna artikel är att introducera
lönespridningen mellan skilled och
unskilled till den historiska debatten. O’Rourke et al (1996) och Williamson
(1997) har visat att i slutet av 1800-talet början av 1900-talet sa ledde
varumarknadsintegration och massmigration till faktorprisutjämning i form av
ökad löne-land-inkomstratio i Gamla världen, och minskad dito i Nya världen.
Under mellankrigstiden ledde stegen mot autarki till det motsatta mönstret.
Paverkade dessa faktorer lönespridningen pa samma sätt? Eller var kanske
inhemska faktorer viktigare för att bestämma lönespridningen? (s 92)
Artikeln vill besvara dessa fragor genom att beräkna
effekterna av internationell migration och handel pa efterfragan pa och utbud
av skilled och unskilled arbeite 1870-1970. Artikeln fokuserar pa
huvudtrenderna; länderna var för sig och data diskuteras mer i ett tidigare
arbetspapper (Anderson 1998).
I forskningen om nutiden brukar man använda tre
indikatorer för lönespridningen mellan skilled och unskilled: (1)
löneskillnader per utbildningsniva, (2) löneskillnader mellan yrken, och (3)
allmän lönespridning (t ex 90-50 eller gini). För den historiska perioden (sic)
finns det mest data för yrkesskillnader, mellan skilled och unskilled „manual
wages“ eller mellan „non-manual“ och „manual“. Data är lite fishy pa ett sätt,
för de kan i själva verket mäta rätt olika saker, men detta diskuteras förstas
endast i ett appendix.
Lönedata för USA är „skilled building workers relative to
helpers and labourers“ fran Lindert och Williamson och Lindert (1980). Och
redan här tycker jag att varningsklockorna ringer: är detta verkligen ett bra
lönespridningsmatt? Jag kan tycka att det inte är tillräckligt langt socialt
avstand mellan en „riktig“ byggnadsarbetare och en hjälpreda pa ett bygge för
att detta ska vara ett riktigt bra ojämlikhetsmatt – jag hade föredragit
avstandet mellan en industriarbetare/byggnadsarbetare och en läkare/lärare t
ex. [1] För Kanada är lönedata 1900-30 „hourly wages of fitters and machinists
relative to labourers in the railway industry“ fran MacKinnon (1996), och
därefter „hourly wages of fitters and turners relative to engineering
labourers“. Här ser vi ocksa sektorheterogeniteten: USA-data kommer fran
byggsektorn men Kanada-data fran järnvägarna och sedan industrin. Jag skulle
vilja säga att löner i bygg och industri kann röra sig väldigt annorlunda
eftersom efterfragan pa de branscherna kommer fran olika hall – t ex sa
paverkas efterfragan i byggsektorn mycket av det offentligas satsningar pa
bostäder och infrastruktur, medan industrin tenderar att vara mer exportdriven.
Lönerna för Australien 1879-1913 är
„daily wage rates of bricklayers relative to bricklayers‘ labourers in
Sydney“ fran Allen (1990), och för 1914-1945 „weekly wage rates of skilled
relative to unskilled workers, average across sectors in Melbourne“ fran Oxnam
(1950). För Storbritannien är data „weekly wage rates of bricklayers relative
to bricklayers‘ labourers“ fran Knowles et al (1951), utökad bakat med data
fran Williamson (1982) och framat med Dept of Employment-data. För Tyskland är
data 1870-1943 „hourly wage rate of skilled relative to unskilled building
workers“ fran Bry (1960), och sedan motsvarande data fran ILO. För Frankrike är
data „hourly wage rates of bricklayers and carpenters relative to common
labourers in the Paris region“ fran INSEE (1961). För Danmark är det „hourly
wage rates of skilled relative to unskilled male workers in crafts and
industries“ fran Johansen (1985). För Sverige är det „hourly earnings of
skilled relative to unskilled municipal workers“ fran Wages, cost of living and national income in Sweden fran 1930, med
utsträckning fran 1894 till 1870 genom att använda samma serie enbart för
Stockholm, och framat fran 1931 till 1962 genom att använda „hourly earnings of
skilled relative to unskilled building workers in Stockholm“ fran ILO. Här
tycker jag att det är lite märkligt att kommunalarbetare utgör den huvudsakliga
serien, med tanke pa att data för andra länder handlar om privat sektor,
industri eller bygg. Jag tycker att industri och bygg är tillräckligt
heterogena för att det ska ringa varningsklockor, men industri-offentlig sektor
och bygg-offentlig sektor ännu mer. För tre länder har Anderson ocksa data pa
löner för „non-manual“ jämfört med „manual workers“, vilket jag alltsa tycker
är ett mer relevant ojämlikhetsmatt – men som det uppenbart inte är lika bra
tillgang pa data för. För USA har han „annual earnings of male clerks and
supervisors relative to production workers in manufacturing“ fran Goldin och
Katz (1995) och Miller (1966). Det tycker jag är ett klockrent lönespridningsmatt!
I princip att jämföra „medelklassen“ (med kontorsarbetare som proxy) med
„arbetarklassen“ (med industriarbetare som proxy). För Kanada har han „annual
earnings of supervisory and office employees relative to productive workers in
manufacturing“, fran Urquihart (1965, Historical
Statistics of Canada). För Storbritannien har han „annual earnings of male
clerical workers relative to manual workers“ fran Routh (1980), med komplement
fran Williamson (1982). Andersons artikel kom före Jonas Ljungberg publicerade
sin langa serie med en ingenjörs lön jämfört med en arbetares, annars hade han
förstas liksom Scheve
och Stasavage (2009) använt den ocksa.
I vilket fall, sa syns dessa serier, för skilled relativt
till unskilled manual workers, i figur 1.
Anderson menar att 1870–1914 sa ökade skilled workers
relativlöner i Nya världen och minskade i Gamla världen, vilket han menar är i
enlighet med Williamsons (1997) resultat, baserade pa löne-jordränteratios och
löne-produktivitetsratios, att under denna period ojämlikheten ökade i Nya
världen och minskade i Gamla världen. Det är dock en rätt stiliserad tolkning.
Om man kollar pa diagrammet sa är „lönespridningen“ (med detta matt) i
Australien 1914 lägre än vad den var pa 1880-talet. I USA och Kanada ser vi
ingen trend 1870–1900 utan bara 1910–1914. Detta kan ju antyda att det inte
alls var migrationen – som pagick under hela perioden – utan nagon mycket mer
specifik faktor som gjorde att „lönespridningen“ (med detta matt) var högre i
USA och Kanada 1914 än 1870. I gamla världen ser vi väldigt lite trend i UK
1870 – 1914, och därefter en väldigt snabb minskning under WW1, vilket kanske
aterigen antyder att det var specifika faktorer pa 1910-talet som minskade
„ojämlikheten“ (med detta matt) – jfr Dowie
1975 och Bohlin
och Larsson 2007. I Tyskland ser vi en svag ökning (!) av lönespridningen
1870–1905 och först därefter en minskande trend, en mycket brant sadan
1905–1920. Sverige ser ökad lönespridning 1870–1895 och därefter en minskning.
Frankrikes utveckling är väldigt lik Tysklands. Det enda land som ser den
utveckling som Anderson lyfter fram i sin beskrivning – en kontinuerlig
minskning av lönespridningen 1870–1914 – är Danmark. Faktum är att utifran
diagram 1 sa skulle jag mot den williamsonska neoklassiska storyn ställa en
förklaring som istället fokuserar pa vad som händer pa 1910-talet.
För 1920- och 30-talen menar Anderson däremot att hans
data visar en annan bild än vad Williamsons (1997) löne-produktivitetsratio
gör. Williamsons ratio ökade i Gamla världen och minskade i Nya världen da, men
lönespridningen rörde sig pa samma sätt i bada „världarna“. (s 95) Anderson gar
vidare med non-manual-manual-ration som syns i figur 2.
Vi ser att i Storbritannien minskade lönespridningen med
detta matt kontinuerligt och snabbt 1880-1914, och minskade därefter langsammare.
I USA och Kanada däremot ökade den 1890-1910, och minskade därefter. Under
1940-talet minskade lönespridningen kraftigt medan den var ganska stabil under
50-60-talen säger Anderson och refererar till Lydall (1968) och Goldin och
Margo (1992). Han menar ocksa att det inte var sa stor skillnad i lönespridning
mellan länder i perioden just efter WW2: i sju av atta länder var 90-50-ration
för manliga anställda mellan 1.57 och 1.67 och 25-50-ration mellan 0.73 och
0.84 (Lydall 1968, The Structure of
Earnings, Oxford UP).
För att förklara sitt pastadda observerat skeende att
lönespridningen ökar i Nya världen och minska i Gamla världen 1870–1914 kollar
Anderson, helt i Williamsons anda, pa migration. Han har rätt grova data pa
emigration och immigration där han t ex för Tyskland, Sverige och Danmark
klassificerar utvandrare fran jordbruk och „general labourers“ som unskilled
och utvandrare som arbetat i industrin som skilled. (s 98) Han menar att
invandringsmönstren minskade det relativa utbudet av skilled labour i Nya världen och ökade det i Gamla världen.
Han antar att substitutionselasticiteten mellan skilled och unskilled labour är
1 och räknar ut predicerade relativlöneförändringar av migrationen, och jämför
dessa med faktiskt observerade förändringar. För USA 1874-83 och 1884-93
misslyckas detta fullständigt; modellen förutsäger att skilled
labour-relativlönen skulle öka med 13 respektive 17 procent under perioderna,
men i verkligheten minskade den (med de data som Anderson har…) med 3.5
respektive 1.7 procent. För 1894-1903 och 1904-13 har den atminstone tecknet
rätt men förutspar en tre ganger sa stor ökning av relativlönen än vad som
observeras. För Kanada 1904-13 stämmer prediktionen rätt väl. För UK
överskattar den minskningen av relativlöneminskningen för skilled workers
1874-83 horribelt mycket: prediktionen är-28.3 proent, och den observerade
ändringen är -2.3; som jag konstaterat ovan skedde egentligen mesta
löneutjämningen pa 1910-talet. 1884-93 förutspar modellen -22.3 procent och
faktisk var -4.3; för 1894-1903 -7.2 och +1.4 (!); och för 1904-13 -14.3 och
-1.9. Det känns tryggt att säga att enligt Andersons egen modell – och i
motsats till det argument som han vill göra – sa var det andra faktorer än
migration som framför allt bestämde relativlöneändringarna i UK 1874-1913. För Danmark är prediktioner och utfall för de
fyra perioderna -0.7 och -1.5; -0.7 och -4.0; 0.0 och -5.2; och till slut -1.1
och -2.1. För Sverige: 8.9 och 4.6; -1.6 och 14.7 (fel tecken och langt borta…);
-6.1 och -5.9; och -3.3 och -10.7. Ocksa för Tyskland missar denna unikausala
modell grovt. Andersons slutsatser av övningen är:
„First, in
the Old World migration can account for only a small proportion of the fall in
the relative wage before 1914. Thus, other factors must have reinforced the
impact of migration: an increase in native relative supply, or a decline in
relative demand. Second, in the New World migration can account for more than
all of the rise in the relative wage. As a result, other factors must have
offset the impact of migration: again, an increase in native relative supply,
or a decline in relative demand. However, these factors must have been weaker
after the mid-1890s.“ (100f)
Lägg märke till Andersons intressanta trick att utga fran
att det fanns en effekt av migrationen pa relativlönerna, trots den unikausala
modellens undermaliga prediktioner… Han tolkar daliga prediktioner helt enkelt
som att det fanns motstridiga faktorer ocksa; ska man vara noggrann sa kan man
ocksa tolka det som att det inte fanns nagon effekt av migrationen till att
börja med. (Även om neoklassisk teori och Williamsons tidigare forskning ger
oss anledning att tro pa en sadan effekt.) Andersons perspektiv är strikt
neoklassiskt: de enda alternativa förklaringar han diskuterar är utbud och
efterfragan, ingenting om institutioner, arbetsmarknadens spelregler,
maktförhallanden osv. (Som konstast skulle man ocksa kunna kolla pa
utvecklingen av fackföreningsanslutning, politiskt deltagande,
arbetsmarknadslagstiftning osv per period och relatera dessa till relativlöneförändringarna.)
Han gar vidare med att kolla pa efterfragansidan. För att
räkna fram efterfragan pa skilled och unskilled arbete sa antar han helt enkelt
att substitutionselasticiteten mellan dem är 1 och räknar ut implicit
efterfragan som en funktion av relativlöneförändringar relaterat till
utbudsförändringar… (s 102) Sa manga analytiska genvägar här. Han kollar pa
USA, Kanada och UK 1900-1970. Han kollar ocksa pa ifall det är internationell
handel som förändrade relativa efterfragan pa arbetskraft. (s 106f)
I artikelns slutsatser säger Anderson: „Between 1870 and
1914, wage inequality rose in the New World and fell in the Old, which
parallels the trends in wage-rental and wage-productivity ratios.“ (s 110) Men
som jag har konstaterat ovan sa är detta inte en särskilt träffsäker eller
hederlig beskrivning av vad data visar. I själva verket sa gällde för den nya
världen att i Australien lönespridningen 1914 var lägre än den 1870 och att den
inte hade nagon trend i USA och Kanada 1870–1900 utan bara 1910-1914. För gamla
världen fanns väldigt lite trend i UK 1870-1914 och därefter en snabb
minskning; i Tyskland och Frankrike en ökning (!) 1870-1905 och först därefter
en minskning, i Sverige en ökning 1870-1895 och därefter en minskning. Det är
egentligen bara Danmark av de atta länderna i studien som faktiskt passar pa
Andersons stiliserade beskrivning: där faller lönespridningen kontinuerligt
1870-1914.
I slutsatserna konstaterar han ocksa att lönespridningen
föll bade i Gamla och Nya världen 1914-1970: snabbt under WW1, stabilt under
20-30-talen, minskning fran ca 1940-1955, sedan stabilitet igen. (110) „Deglobalisering“
under mellankrigstiden och ökning av internationella handeln under efterkrigstiden
kan inte förklara detta mönster konstaterar Anderson, och det är inte utan att
man blir fascinerad av hur han – givet att hans teoretiska förklaring inte
stämmer särskilt bra för nagon period alls – kan undga att diskutera
alternativa, icke-neoklassiska förklaringar. Istället säger han med refrens
till Goldin och Katz (1995, 1998) och Williamson och Lindert (1980) att vad som
hände 1914-1970 bara berodde pa utbuds- och efterfraganförändringar inom länder…
(s 111) Sa blir det sista stycket i artikeln inte heller sa schvungfullt; „Nevertheless,
although globalisation had only a minor impact on wage inequality in the
century prior to 1970, the fact that domestic forces reduced the relative wage
of skilled labour to ist lowest-ever level was to have large implications for
the post-1970 period.“ (s 112) Den sista slutsatsen i artikeln är alltsa att
den typen av faktorer som han inte alls har kollat pa – inhemska – var viktiga.
Fotnot
[1] För diskussion om byggnadsarbetares representativitet
eller ej i historiska ojämlikhetssstudier se ocksa Prado
2010.
Referenser
Anderson, Edward (2001) „Globalisation and Wage
Inequalities, 1870–1970“, European Review
of Economic History.
Williamson, J.G. (1997) „Globalization and inequality,
past and present“, World Bank Research
Observer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar