lördag 25 januari 2014

Husägandet i den politiska ekonomin

I forskningen om jämförande politisk ekonomi de senaste trettio åren eller så har skillnader i inkomst setts som den huvudsakliga socioekonomiska skiljelinjen mellan olika sociala grupper -- och knappt ens inkomst heller, utan ofta endast löneskillnader. [1] Så har grupper som "medelklass", "arbetarklass" etc diskuterats. På sistone har klyftan mellan arbetsinkomster och kapitalinkomster förts upp som en också central men tidigare ignorerad skiljelinje -- se Baccaro och Benassi (2013). En annan skiljelinje som varit anmärkningsvärt ignorerad är ägandet av andra egendomstyper: framförallt boende.

Ben Ansell, statsvetare vid University of Minnesota, har på sistone uppmärksammat detta i ett bokkapitel i Bermeo och Jonas Pontusson (red), Coping with Crisis: Government Reactions to the Great Recession och ett par papers. I bokkapitlet talar Ansell om att perioden 1945-80 i Väst utmärktes av "employment dominance" medan perioden efter 1980 domineras av "asset dominance" -- vi ser familjelikheten mellan Ansells perspektiv och forskningen om den fallande löneandelen, finansialisering osv. Ansell konstaterar att de som äger sitt eget boende tenderar att stå mer till höger politiskt (även om man kontrollerar för inkomst), och lägger fram en hypotes om att högerregeringar, vars sociala bas äger sina villor, tenderar att skära ner särskilt mycket i välfärdsstaten i tider när huspriserna stiger, eftersom högerväljarna då känner sig extra välbärgade och oberoende av välfärdsstaten. Denna hypotes får empiriskt stöd i en panelregression med 18 länder 1980-2003. Ansell pekar på att husägandemönster mellan länder inte överensstämmer med Varieties of Capitalism-dikotomin.

Jag tror att asset dominance-begreppet och fokus på ägande kommer få stort intresse och betydelse i den politiska ekonomin de närmsta tio-femton åren (jfr Pontusson och Raess 2012, Schwartz 2012).


Fotnoter
[1] Se till exempel Lane Kenworthys fina Egalitarian Capitalism (Russell Sage, 2004), där han (s 24f) menar att det inte gör någon skillnad att använda pre-fisc marknadsinkomst istället för earnings för att räkna ut gini-koefficienter i hans fall; att lägga till kapitalinkomster ökar bara gini med ca 0.005, och korrelationen (i de 13 länder som han jobbar med) mellan PMI-gini och E-gini är 0.99 på 1980-talet och 0.98 på 1990-talet. Hans data är från Luxembourg Income Study, som sagt för 13 länder, med datapunkter ca 1985, 1990 och 1995 och för vissa länder också 1970, 1975 och/eller 2000.


Referenser
Ansell, Ben (2012) ”Assets in crisis: Housing, preferences and policy in the credit crisis”, Swiss Political Science Review.
Ansell, Ben (2012) ”Crisis as political opportunity? Partisan politics, housing cycles, and the credit crisis”, i Bermeo, Nancy och Jonas Pontusson (red) Coping with Crisis: Government Reactions to the Great Recession (Russell Sage Foundation).
Pontusson, Jonas och Damian Raess (2012) ”How (and why) is this time different? The politics of economic crisis in Western Europe and the United States”. Annual Review of Political Science.
Schwartz, Herman (2012) ”Housing, the welfare state, and the global financial crisis: What's the connection?” Politics and Society.

Inga kommentarer: