torsdag 17 juli 2014

Löneökningar i Sverige 1955-67


1955-67 ökade arbetskostnaderna i Sverige med ungefär 8 procent per år, medan arbetsproduktiviteten ökade med 3.5 procent per år och inflationen var runt 4 procent per år. Det skedde alltså en omfördelning "i löntagarnas fördel" (s 66), konstaterar Lars Jacobsson och Assar Lindbeck i sin artikel "Labour, Market Conditions, Wages and Inflation: Swedish Experiences 1955-1967" från 1969.

Varför har lönerna ökat så mycket? De utgår från att löneökningarna bestäms av fyra saker. 1, arbetsmarknadssituationen. 2, påslag av produktiviteten. 3, tidigare prisrörelser. 4, vinsterna. De förklarar praktiskt: "Our choice of these particular variables derives partly from reasons of economic theory, and partly from the fact that the same variables have been analyzed in a number of foreign studies." (s 70) Hansen och Rehn (1956) fick i sin studie av löneökningarna 1947-54 bara stöd för arbetsmarknadssituationen, relationen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Phillips (1958) fick också stöd för denna i sin hyllade studie av löner i UK 1861-1957. Enligt Phillips var både nivån på och förändringen i arbetslösheten viktiga faktorer. Vinstnivån kan ha en effekt på löneökningarna på två sätt, säger J och L:
"First, there is the possiblity that wage-earner organizations feel 'provoked' by large corporate profits to present substantial pay claims at collective bargaining sessions. Second, it is likely, though not necessarily self-evident, that high corporate profits are correlated with a high value of the marginal product, and hence a great demand for labor in relation to the supply; in the latter instance we come back to the mechanism described above as hypothesis 1. [arbetsmarknadssituationen] In that case, profit trends can be expected to have bearing both upon negotiated wage changes and wage drift." (s 72)
I Meidner och Rehns lönemodell spelar vinstnivån en roll -- lönekraven ska vara återhållsamma bara när vinsterna är låga. Men Hansen och Rehn får inte fram någon signifikant association mellan vinster och löneökningar. Däremot hittar en del utländska studier en sådan: Bhatia, Lipsey-Steuer, Eckstein-Wilson, Schultze-Tryon och Perry.

Den statistiska analysen börjar 1955 av flera skäl: man slipper Koreainflationens speciella tid, och arbetslöshetsstatistiken börjar bara 1955. (s 74) Lönedata gäller enbart vuxna arbetare i tillverkningsindustrin men J och L menar att dessa är representativa för det hela, som varandes en stor grupp och löneledare. [1] För arbetsmarknadssituationen använder de två olika mått: arbetslöshet alternativt antal lediga jobb. (s 76) De kör regressioner med olika former av variablerna (linjärt, log etc). Bara arbetsmarknadssituationen av de fyra oberoende variablerna har en statistiskt signifikant effekt. De menar att inflation och vinster antagligen har en effekt i vissa fall men kanske inte linjärt och överlag (s 81). I sina slutsatser menar de att den ekonomiska politiken kan vara åtstramande för att höja arbetslösheten något och sänka lönetakten motsvarande. De menar att det t ex var fel att föra en expansiv politik 1964-65 när konjunkturen redan var stark. De för också ett resonemang om när stora löneökningar har en positiv effekt på produktiviteten (s 92f).


Fotnot
[1] De har en intressant kommentar om att arbetsmarknadssituationen kan se olika ut för olika grupper. T ex så förbättrades den för byggnadsarbetare under 1963 och löneglidningen blev 5 procent, medan löneökningen inte accelererade för industriarbetare förrän året efter. Beror detta på att arbetsmarknaden tightades senare för industriarbetare, eller beror det på att byggnadsarbetarnas stora löneökningar i sig påverkade industriarbetarna? (s 74f)

Referens
Lars Jacobsson och Assar Lindbeck (1969) "Labour, Market Conditions, Wages and Inflation: Swedish Experiences 1955-1967", Swedish Journal of Economics.

Inga kommentarer: