onsdag 9 december 2015

Strejker i Brasilien 1960-1964


År 1964 genomförde delar av den brasilianska militären en kupp som ledde till 21 år av militärdiktatur, fram till demokratiseringen 1985. Kuppen 1964 hade inte bara inhemska effekter heller, utan den brasilianska militärregimen hade inflytande tvärsöver Latinamerika (Tanya Harmer 2012, "Brazil's Cold War", i Cold War History). Felipe Pereira Loureiro från universitetet i Sao Paulo undersöker i ett nytt papper arbetaraktivism, mer specifikt strejker, under den föregående Goulartregeringen 1961-1964 för att förstå ifall fackföreningsrörelsen var svag eller stark där och vad det har för betydelse för vår förståelse av kuppen. Det råder ingen enighet i frågan, säger han: å en sidan pekar en del forskare på att strejkaktiviteten nådde en historisk toppnivå 1961-64 och menar att det tyder på fackens styrka under Goulartperioden; å andra sidan menar andra att om arbetarrörelsen inte lyckades förhindra militärkuppen så var de nog inte så starka. (Boris Fausto menar i sin översikt A Concise History of Brazil, s 258ff, att facken inte var så starka under Goulart eftersom (a) de var svaga i Sao Paulo som var den mest dynamiska regionen, och (b) att de var för beroende av regeringens välvillighet.)

Loureiro refererar till tre viktiga tidigare kvantitativa studier av strejker i Brasilien efter 1945: Weffort (1972), Sandoval (1994) och Mattos (2004). Jämfört med dessa vill han metodologiskt vidga vyern genom att använda tidningar som material och så få fram ny variation om regional variation i strejker. Han menar att hans resultat visar att arbetarrörelsen faktiskt var stark och autonom 1960-64; man strejkade mycket och satte upp egna mål, oberoende av Goulartregeringen. Han drar två större slutsatser. Den första är att den stödjer en ny förståelde av relationen mellan massor och politiska ledare i Latinamerika, som förkastar begreppet "populism" (Reis Filho 2008). För det andra kritiserar han det typiska synsättet att facken varit mer oberoende av staten i Argentina och Chile än i Brasilien.

Med referens till Colistete (2009, "Salarios, produtividade e lucros na industria brasileira, 1945-1978", Revista de Economia Politica) visar han att medan reallöneutvecklingen 1960-62 var svag, var den desto bättre 1963: mellan 7 och 18 procent beroende på vilket prisindex man använder och andra antaganden. Loureiro använder reallöneutfllen för att diskutera strejkutfallen: vann man eller inte? Han använder för detta också en kvalitativ källa i form av vad företagarnas organisationer sa; föga förvånande så klagade de på att löneökningarna var för höga. Också källor från USA och Storbritanniens ambassader visar att den allmänna uppfattniingen 1963 var att facket blev starkare. (s 30) Han menar att "it was precisely the growing power of the labour movement that convinced the conservative forces that a coup was needed" (s 31).

Referens
Felipe Pereira Loureiro (2015) "Strikes in Brazil during the Government of João Goulart (1961-1964)", opublicerat paper, Institute of International Relations at the University of São Paulo (IRI-USP), São Paulo, Brazil

Inga kommentarer: