torsdag 30 juni 2016

USA:s offentliga intäkter och utgifter, 1790-1990


John Joseph Wallis är nestorn inom historisk forskning om USA:s "government finance". I en översiktsartikel i Journal of Economic Perspectives från 2000 ger han en överblick över fältet. Han menar att sedan 1790 har USA gått igenom tre gf-system: i varje system dominerade en nivå av staten utgifterna.

Det första systemet rådde från 1790 till ungefär 1842. Under denna period var det delstatsregeringarna som tog på sig ledartröjan i att befordra ekonomisk utveckling genom infrastruktur-investeringar och legala innovationer för att främja företag och banker. Delstaterna fick in pengar genom att försälja jord och genom skatter och avgifter på företag. Den federala regeringen var ovillig att investera i transport-infratruktur och delstaterna tog ledartröjan här istället. I slutet av 1830-talet var delstaternas skuld ungefär 8 gånger större än statens och de lokala enheternas totalt.

Det andra systemet började på 1840-talet och dominerades av lokala regeringar och förmögenhetsbeskattning (jfr Vollrath 2013). Counties tog ledartröjan för viktig infrastruktur: utbildning, highways, vattensystem, avlopp, "public utilities". År 1900 hade countiies skuld motsvarande 8 gånger delstaternas. 1930 stod counties för hälften av den totala beskattningen.

Det tredje systemet började med den stora depressionen och New Deal. Det leddes av den federala nivån och funkade på två plan: federala pengar till infrastruktur och annat som hanterades av delstater och den lokala nivån, och rent federala system för försvar och pensioner. Nu blev inkomst- och försälningsskatter de viktigaste inkomstkällorna för staten.

Efter denna mycket pedagogiska introduktion går Wallis vidare till något mycket mer specifikt: källdiskussion. För 1800-talet är data om beskattning och offentliga utgifter inte perfekta, säger han. För den federala staten finns bra information samlad och publicerad av Secretary of the Treasury, men det är ju bara en liten del av de totala utgifterna. För delstater och lokala "governments" började Census Department 1850 publicera en volym om "Wealth, Debt and Taxation" med varje folkräkning, som gjordes vart tioende år. Dessa var aldrig kompletta, eftersom de exkluderade många mindre lokala regeringar. 1902 års folkräkning var dock ovanligt bra. Wallis, Richard Sylla och John Legler "have been mining the existing sources of state and local finance for the 19th century", men trots stort arbete kan de inte täcka in alla counties och städer. År 1942 fans det 155,000 "local governments" i USA! (s 64)

Enligt deras beräkningar låg den federala statens inkomster per capita runt $2 från 1800 till 1850, utan trend. Delstaternas inkomster ökade dock, från en nivå på 42 cents per capita år 1800 till 99 cents år 1850. För 1850 presenterar Wallis sin första beräkning av de totala skatteinkomsterna (även med den lokala nivån) relaterat till BNP: 4 procent. Intäkterna ökar rejält på alla tre nivåer från 1850 till 1900 och det senare året motsvarar intäkterna 7.2 procent av BNP. Denna nivå ökar till 17 procent på 1930-talet, ökar mycket kraftigt under och efter WW2 till runt 30 procent, och står därefter på den nivån fram till 1980-talet då den ökar til runt 35 procent, där den fortfarande var 1992.

Referens
John Joseph Wallis, "American government finance in the long run: 1790 to 1990", Journal of Economic Perspectives 2000.

Ojämlikhet och skolutgifter i USA, 1890

År 1890 varierade utgifterna på skola, som brukar tillskrivas en viktig roll i ekonomisk utveckling såsom skapande av humankapital, väldigt kraftigt mellan counties i USA. I flera counties i Georgia var de kombinerade utgifterna från delstaten och countyt så låga som $0.08 per person, medan många counties i stater som Iowa, Kansas och Wiscnsin lade ut över $5 per person på utbildningen. Skatteintäkterna i USA i slutet av 1800-talet kom huvudsakligen från förmögenhetsskatten: 72 procent av delstaternas intäter och 92 procent av lokala skatteintäkter kom därifrån. Om detta har Dietrich Vollrath, nationalekonom vid University of Houston, skrivit ett paper som han publicerade i Explorations in Economic History 2013.

Hans huvudsakliga källa är en folkräkningsrapport från 1895 på temat Wealth, Debt and Taxation. Den innehåller skatteinformationen för 1890 men ingen information om förmögenhetsfördelningen på county-nivå. Som proxy för ojämlikhet använder Vollrath istället ojämlikheten i jordbruksstorlek per county från jordbruksräkningen. På grund av denna begränsning kollar Vollrath bara på rurala counties. Totalt omfattar hans sample 1345 counties. Han finner att ojämlikhet är negativt korrelerad med skatteintaget. En ökning av jordägandets gini-koefficient (inom gruppen de som alls ägde jord!*) med 16 punkter, vilket är ungefär ökningen från 25:e till 75:e percentilen, är associerad med en minskning av skolutgifter med 28 cent, vilket är mycket med tanke på att medelvärdet för skatter per capita var $1.33. Den negativa associationen mellan ojämlikhet och skatt finns dock bara i Nord, inte i Sydstaterna.

Vollrath menar att resultaten reviderar bilden från tidigare forskning. Christina Stoddard ("Why did education become publicly financed?", JEH 2009) har visat att större ojämlikhet minskade anslagen till offenttligt drivna skolor 1850 och 1860, vilket minskade antalet elever. Lindert och Sun Go ("The uneven rise of American public schools to 1850", JEH 2010) har visat att utvidgad rösträtt var associerad med högre beskattning till förmån för utbildning och med ökad "enrollment". Historikern Robin Einhorn (2001, 2006) har betonar de rika jordägarnas incitament att begränsa förmögenhetsskatten på 1800-talet. Goldin (1998, "America's graduation from high school", JEH) har visat att två avgörande faktorer för variationer i utbildningsutgifter i 1800-talets USA var (1) förmögenheternas nivå, och (2) förmögenheternas fördelning. Rodney Ramcharan ("Inequality and redistribution: evidence from US counties and states, 1890-1930", Review of Economics and Statistics, 2010) finner en negativ korrelation mellan ojämlikhet och beskattning år 1890. Vollrath kritiserar honom för att inte inkludera en kontroll för förmögenhet per capita och att han därför inte finner det icke-monotona förhållandet som Vollrath finner.

Det krångliga med Vollraths data är att förmögenhetsskatten inte var konsekvent: den beskattade olika personer med olika procent, beroende på förmögenhetens storlek (de med stora förmögenheter beskattades lägre) och region. Därför är inte förmögenhetsskatten en klockren proxy för förmögenheterna, och Vollrath ägnar rätt mycket uppmärksamhet åt datadiskussion.


Resultatdiskussionen är inte helt glasklar för mig. T ex så övergår Vollrath när han skiftar uppmärksamheten till skillnaden mellan Nord och Syd, från gini-koefficienten som mått på jordägandet till att istället använda andelen små och stora gårdar. I Syd fanns det fler mycket små (upp till 49 acres) och mycket stora (fler än 1000 acres) gårdar, och i Nord fler mellanstora. Vollrath menar att i Nord så fanns en medianväljar-tendens där medianstora ägare inte ville ha högre skatter. (s 282) Slutsatsdelen är obefintlig och till slut blir det otydligt på vilket sätt Vollraths studie egentligen reviderar bilden från den tidigare litteraturen.

Fotnot
*I datadelen (3.2, s 273) diskuterar Vollrath detta problem, att hans ojämlikhetsmått inte gäller jordägande i allmänhet utan bara fördelningen inom gruppen som äger. Med referens till Soltow (1975) hävdar han att i de flesta regioner så var andelen proletärer i jordbruket låg och att totalt sett var så medianandelen bondgårdar/jordbruk som arrenderades bland hans 1345 counties bara 6 procent, och medianandelen som brukades i ett sharecropper-system "bara" 16 procent. I vissa counties, erkänner Vollrath, kunde andelen arrenderade eller under share-cropping vara runt 60-70 procent och han säger att inklusion av kontroller för dessa counties inte förändrar resultaten i pappret. En viktigare justering han gör är att justera farm-ginin utifrån kvoten mellan antalet vuxna män i countyt, och antalet farmer i countyt, alltså en slags proxy för hur många proletärer som fanns där. Medel-ginit för hans 1345 counties ökar med denna justering från 0.41 till 0.67.

Referens
Dietrich Vollrath, "Inequality and school funding in the rural United States, 1890", Explorations in Economic History 2013.

*** liknande här på bloggen: "Hämmar ojämlikhet i jordägande demokratiseringen? Fallet Preussen" (om Ziblatt 2008) ***